Min lista

När jag var 13 år började jag intresserade mig för politik. Enligt vad mina föräldrar säger så här i efterhand, så var jag redan som liten någon som alltid sa ifrån när det var något som jag tyckte var fel och orättvist. En liten grubblare och troligtvis en plåga för mina lärare.

På högstadiet började jag lyssna på punk och umgås med skolans punkare. Politiskt så fanns det en sak som var viktigare än allt annat, att flytta makten till de små människorna, bort ifrån etablissemanget och pamparnas makt. Som många andra ungdomar trodde jag att det var åt vänster som mitt hjärta fanns. Men efter ett besök i USA så började jag fundera på skattesystemet. I USA hade de lägre skatter än i Sverige, det fanns inte fler fattiga procentuellt i USA men de som var fattiga syntes mer, men trotts detta hade folket en större framtidstro. Jag funderade vidare, rent logiskt måste ju höga skatter missgynna fattiga, eftersom de då får mindre pengar över! Och var det inte prins Johns hårda skattetryck som fick Robin Hood att börja ”stjäla ifrån de rika för att ge till de fattiga”?

När det var dags för mitt första sommarjobb började jag grubbla allt mer, varför ska jag som 16 åring betala skatt till pamparna i Stockholm, som bara slösar bort dem för att underhålla Sveriges jättelika byråkrati. Jag förstod inte heller varför mina vänstervänner var så arga på traditionerna, militären och polisen. Jag gillade julen, midsommar och gemenskapen som följde med våra traditioner. Min far som tidigare hade varit officer var minsann ingen fascist, utan en man som var beredd att offra sitt eget liv för att försvara folk han aldrig träffat. Jag kom ihåg våra lokala polis som brukade besöka oss i skolan, han var en trevlig man, som också hade ett viktigt men otacksamt jobb. Dessutom var ju alla vänsterländer kända för att satsa rejält på både sitt försvar och sin polismakt, jag fick inte ihop det hela. Jag bestämde mig för att på allvar läsa igenom alla politiska partiers partiprogram för att ta reda på vart jag egentligen hörde hemma.

Äntligen kan jag, efter att nu ha varit politiskt aktiv i 7 år, börja bocka av saker på min lista över viktiga åtgärder. Nu i veckan fick vi beskedet att regeringen har beslutat att 16 åringar och yngre inte längre ska behöva betala skatt.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s