Vårt ansvar att skydda våra medmänniskor

Om Sverige varit på plats i Irak så hade den nu eskalerande situationen överhuvudtaget aldrig uppstått, skriver Christopher Dywik, Kristdemokratiska ungdomsförbundet i en replik på Anders Karlsson och Bertil Kantola.

I decembernumrets debattsida låter Karlsson/Kantola oss förstå att Sverige, enligt dem, inte har någon naturlig skyldighet att spela större utrikespolitisk roll än vår status på den internationella arenan kräver.

Att i Sverige resonera på det sättet är absolut inte ovanligt. Vi skulle i sedvanlig ordning kunna ducka för att ta ställning och om ett vän eller granne behöver hjälp så skulle vi kunna titta åt ett annat håll och låtsas att det regnar. För vad skulle vi i ”lilla” Sverige kunna göra?

Under min uppväxt lärde mina föräldrar mig en sak, att om någon blir mobbad eller slagen så måste man alltid säga ifrån, vilket givetvis även ledde till att jag blev måltavlan. Om mitt agerande hade någon särskild verkan eller ej kommer jag aldrig få veta, men det har inte med saken att göra. Det handlar om en principsak att hjälpa våra medmänniskor, oavsett konsekvenserna. På samma sätt ska ingen inbilla svensken att det är ofarligt att medverka vid utlandsinsatser, men att inte agera överhuvudtaget är tusen gånger farligare. Eller som Edmund Burke uttryckte det hela,”Det enda som krävs för att ondskan ska segra är bristen på goda människor.”

Ser vi tillbaka på vår historia är den full av händelser där stora män med en moralisk övertygelse har agerat mot det som är orätt. Men givetvis även med händelser där det som är rätt har fått stå tillbaka till för mer pragmatiska lösningar. Sverige har agerat som Karlsson/Kantola önskat tidigare, under andra världskriget förhöll sig till exempel Sverige neutralt. Detta räddade givetvis många svenska liv och Sverige kunde på många sätt fungera som fredad zon. Dessvärre blir inte frågan om huruvida Sveriges inblandning hade kunnat förkorta kriget, och därmed räddat miljontals människor ifrån deras öde, mindre väsentlig. Det är omöjligt att veta om huruvida Sveriges inblandning hade kunnat innebära någon skillnad, men likväl vill jag aldrig att Sverige ska agera på samma sätt igen. När Nazityskland började ockupera land efter land så reagerade män och kvinnor över hela världen, de kunde inte sitta stilla och tillåta vad som skedde. När Finland ockuperades av Sovjet så åkte själva kronprinsen som frivillig för att hjälpa våra nordiska bröder. När balter flydde till Sverige och bad om hjälp så utlämnade vi dem till Sovjet. Anledningen var att Sverige inte ville spela en större roll än vår status på den internationella arenan krävde, vilket vi kanske skulle ha fått göra om vi hade trotsat Sovjet.

Internationella insatser och territoriellt försvar är två sidor av samma mynt. Internationella insatser har alltid förekommit i olika utbredning beroende på det säkerhetspolitiska läget, det handlar inte om någon slags politisk trend.

Ibland hjälper vi våra medmänniskor bäst genom att röja minor och återanpassa barnsoldater till att vara barn, ibland hjälper vi dem bäst genom att skilja stridande parter ifrån varandra och agera fredsframtvingande. Det är en moralisk skyldighet som vi svenskar fått genom att vi dagligen välsignas från att behöva fly eller få våra vänner och släktingar mördade och systematiskt våldtagna.

Karlsson/Kantola passade även på att kritisera USA:s agerande i återbyggandet av Irak och Afghanistan. Jag håller till viss del med, men det är inte presidentens intentioner det är fel på utan snarare hans soldaters utbildning. Jag är övertygad om att ifall Sverige varit på plats så hade den nu eskalerande situationen överhuvudtaget aldrig uppstått. Det finns en sak som gjorde att Libanons folk bad om Sveriges hjälp under fjolårets oroligheter och som gör att Liberia Dujar association ber Sverige att komma tillbaka till Liberia ytterligare några år. Den saken är den medmänsklighet och sunda värdegrund som präglar de svenska utlandsstyrkorna.

Brigadgeneral Karl Engelbrektsson (NBG) och Christopher Dywik (Försvarspolitiskt talesman för Kristdemokratiska ungdomsförbundet) vid Folk och försvars rikskonferens i Sälen

Med Brigadgeneral Karl Engelbrektsson och Nordic Battlegroup kommer Sverige åter igen kunna göra sitt yttersta för att hjälpa våra medmänniskor. Jag är övertygad om att de svenska soldaternas höga kvalitet endast kommer innebära goda saker och ytterligare öka vårt internationella anseende.

I tider som dessa behöver vi nu, mer än aldrig förr, män och kvinnor med en moralisk ryggrad som vågar stå upp för demokratin och våra västerländska värderingar.

(Artikeln publicerad i Hemvärnstidningen 5/3/2007)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s