Migration och slavhandel

Den 27: e september skrev Maria Eriksson an artikel på Heimdalbloggen där hon mer eller mindre anklagande kultur- och värdekonservativa för bristande empati och dålig människosyn. Anledningen torde vara att hon anser att dessa människor borde ha reagerat mot Migrationsminister Billströms förslag om att öppna upp för hemvändarbidrag för att bistå flyktingar som vill, men inte har råd att återvända hem. Detta förslag och en debatt inom Europa om behovet av att importera arbetskraft tyder tydligen på en dålig människosyn.

För det första vill jag klargöra att jag inte är särskilt insatt i de ekonomiska aspekterna kring bidraget och erkännas ska även att jag har svårt att se hur arbetskraftsinvandring kan jämföras med slavhandel (jag kände mig inte som en slav när jag jobbade i Irland till exempel). För det andra har jag för mig att en undersökning gjordes förra året, som pekade på att en stor majoritet av flyktingarna som kom till Sverige vill återvända till sitt älskade hemland. Många kan det givetvis inte och många vill det inte heller. Men vari ligger det onda i att stödja de som vill, men inte har råd att flytta tillbaka till sitt hemland? Jag har hört mig för bland de invandrare som jag känner och enligt dem kostar det en ansenlig summa att ta sig till Sverige och börja ett nytt liv här. Och detsamma borde rent logiskt gälla om man flyttar till ett annat land för att där starta ett nytt liv.

Sverige hjälper i dagsläget till med ekonomiska och humanitära medel att bygga upp och återställa ordningen i före detta krigszoner, det kostar givetvis pengar, men vi gör det för att vi bryr oss om våra medmänniskor. När man således erbjuder ett sådant bidrag så är det enligt mig en punktinsats det handlar om. Är det den bästa lösningen? En nationalsocialist skulle svara nej, troligtvis en liberal också. Beror det då på att de delar samma synsätt och värdegrund, givetvis inte. En borgerlig/konservativ person borde därför rent logiskt även kunna vara positiv till dessa förslag utan att på något sätt nedvärdera vikten av att rädda människoliv, eller?

Advertisements

En reaktion på ”Migration och slavhandel

  1. Jag kan berätta lite om den motsvarande italienska situationen: Italien är nämligen både ett utvandrings- och ett invandringsland (utvandringen, särskilt från den södra delen av landet, skedde som mest mellan 50- och 70-talet).

    I tyskland finns det följaktligen många äldre italienska invandrare (forna “Gastarbeiter”) som gärna sulle vilja återvända till sin hemby för att tillbringa sina sista dagar där de var födda.

    Många av deras yngre avkomlingar önskar också att återkomma för att kunna uppfostra sina barn i Italien, men det är mycket svårt för dem att flytta tillbaka eftersom detta kräver en ansenlig summa pengar. Dessutom har dessa människor ofta en låg utbildningsnivå och är varken “tyskar” eller “italienare”, vilket gör det hela ännu mer komplicerat!

    En gång var jag på det italienska konsulatet i Frankfurt (vilket förfärligt ställe!), där jag läste, på en lika förfärlig affisch: “Försök inte att återvända hem! – De flesta som försöker att flytta tillbaka har inte råd med det, och dessutom kommer de troligen att misslyckas, för att senare återflytta till Tyskland fattigare än någonsin. Försök att acceptera ert liv här, i stället för att äventyra era barns och er familjs framtid genom att flytta fram och tillbaka!”

    Det som verkligen är galet och cyniskt är att den italienska regeringen verkar ha övergivit sina medborgare och avråder dem från att flytta tillbaka!

    Personligen har jag lite svårt att förstå själva problemet med att acceptera sitt liv i Tyskland – fast detta kan bero på att jag aldrig invandrade dit, utan bara tillbringade en begränsad tid i vackra Heidelbeg. Det är dock ganska lätt att förstå dessa människors djupa önskan att återkomma till sitt hemland och sin gamla hemort.

    Därför tycker jag att tanken bakom detta bidrag inte alls handlar om en cynisk människosyn, utan om det mycket mänskliga initiativet att hjälpa invandrarna att åka hem, om de så önskar.

    Detta bidrag får dock inte bli någon slags dolt tvång!

    PS: Roligt att du jobbade i Irland: Sjäv jobbade jag i Dublin i drygt fyra månader! Fast mitt var bara ett enkelt sommarjobb som servitiris på en liten snabbrestaurang som hette “AbraKEBABra”, på Lower O’Connel Street. Annars bodde jag hos en helgalen äldre dam i Ballsbridge, på Landsdowne Rd. 🙂 Det var faktiskt min spännade, skrämmande “lär-dig-känna-världen” sommar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s