Sent ska syndaren vakna

I lördags rapporterade SvD om att försvaret befann sig i en svår ekonomisk kris och att flera miljarder saknades i verksamheten. Det diskuterades om allt ifrån en sänkt ambitionsnivå för våra internationella insatser i form av bland annat uppsagda NBG-soldater, till flygförbud för piloter samt en förändrad beredskapstid från 30 till 90 dagar för våra insatsstyrkor.

Sedan i lördags har diskussionen gått fram och tillbaka, försvarsministern hävdade bland annat att han inte kände till hur djup krisen i försvaret var. Av någon anledning är jag tyvärr inte förvånad, KDU har vid flera tillfällen under förra året påpekat att försvarets budgetram var alltför snäv och att det skulle bli en omöjlighet för försvarsmakten att dra ner dessa enorma summor på så kort tid. Men givetvis valde etablissemanget att blunda för kritiken. Det sades att vi svartmålade, att vår kritik var utan grund samt att våra källor var tveksamma. Faktum är att vissa liberala debattörer gick så långt att de påstod att budgeten egentligen var en satsning som hette duga, helt utan att reflektera över att man nu hade åtagit sig allt fler uppgifter än tidigare. Försvaren i Danmark, Norge och Finland har fått ökade anslag inför 2008, men i Sverige har försvarsmakten istället fått mindre, samtidigt som det är Sverige som har tagit på sig störst ansvar för NBG.

Låt mig påpeka att det här är ett lysande tillfälle för försvarsministern och övriga regeringen att vakna och inse att de måste ta sitt ansvar och anpassa försvarets budget till verkligheten. Försvarsmakten måste givetvis rannsaka sig själv och göra sitt bästa för att täta läckorna, men ytterst ansvarig är regeringen som inte har lyssnat till försvarsmakten när de har sagt att de inte har tillräckliga medel för att sköta ett av statens kärnområden.

De senaste tre dagarnas läsning har minst sagt varit skrämmande bevis på hur den politiska agendan ser ut. Viljan att med alla medel få budgeten att gå ihop, verkar beklagligt nog stå betydligt högre upp på prioriteringslistan än regeringens säkerhetspolitiska ansvar. Jag anser att försvaret är landets livlina, när Sverige skickar fredsframtvingande och fredsbevarande trupper så beror det återigen på två saker. Dels att vi har ett moraliskt ansvar att hjälpa våra medmänniskor, något som bäst görs på deras hemmaplan. Men också på grund av att det ligger i Sveriges intresse att hindra konflikterna, innan de sprider sig hit.

Det är bra att den så kallade genomförandegruppen som Odenberg försökte tillsätta äntligen har blivit verklighet. Detta är oerhört viktigt för att ge regeringen en ökad kunskap om vilken materiel försvaret behöver och vilken mängd, för att på sikt kunna säkerställa att vi endast köper det vi verkligen behöver. Det är bra att Tolgfors äntligen verkar ha vaknat upp och nu ska ha ett möte med ÖB för att se över situationen. Låt oss nu hoppas att hans löfte att fördubbla våra internationella insatser är något som han tänker hålla.

Låt oss hoppas att han verkligen har vaknat upp och inte nöjer sig med att trycka på snooze så fort media har tappat intresset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s