Dywik besöker Ostindiefararen Götheborg

Ostindienfararen Götheborg byggdes på varvet Terra Nova i Stockholm 1738. Hon han med tre resor till Kina innan hon, den 12 september 1745 gick på grund vid Hunnebåden utanför Göteborg. Ingen verkar ha undkommit och stora delen av lasten bärgades, dock var det givetvis en skandal av stor kaliber vid denna tid. Varför gick den på grund, var skepparen full, var det försäkringsbedrägeri eller var det helt enkelt otur?

Svaren på frågorna skiljer sig. Men en sak är säker och det är att om 1745 års stora skandal inte hade varit ett faktum, så hade inte heller vår dags kopia varit det.

1984 återupptäcker marinarkeologiska sällskapet Ostindienfararen Götheborg och mellan åren 1986-1993 pågår utgrävningar av det förlista skeppet. Efter att ett nytt varv upprättats med smedja och timmerverkstad i anslutning så startar man äntligen byggnationen av den fullskaliga replikan. 2003 sjösätts Götheborg på Sveriges nationaldag, 2004 döps Götheborg officiellt av Drottning Silvia. 2005 påbörjas Jungfruresan till Stockholm och i oktober samma år hissas seglen för att ”återvända” till Kina 262 år efter senaste avfärden.

Vid Ostindienfararens hemkomst firades det i juni 2007 med pompa och ståt och en stor hemkomstfest. Konungaparet närvarade liksom Kinas president, ministrar, företagsledare och hundratusentals åskådare. Allt sedan dess har Skeppet mestadels befunnit sig på turné och just i år råkade jag ha turen att den la till utanför min arbetsplatts på Kalmar läns museum.

Det som gör att jag tycker att Ostindienfararen är så intressant är framförallt två saker. Det första är att vissa av dess mått är så gott som detsamma som för ett annat historiskt skepp, nämligen Regalskeppet Wasa, vilket då skapar känslan om en vandring tillbaka i tiden. Götheborg är 58,5 m lång(med bogspröt) och 52,5 m hög, regalskeppet Wasa var 47,5 m lång och 52,5 m hög. Men en väsentlig skillnad finns dock mellan de båda skeppen nämligen att Wasa inte vara byggt proportionerligt och var därmed för att uttrycka sig rakt; ett skitskepp.

Den andra saken som gör Ostindienseglaren så intressant är ur ett rent kulturpolitiskt synsätt, nämligen att den är byggd enligt gamla metoder och i de material som användes till originalskeppet. Detta inkluderar handsmidda spikar, handgjorda block och handslaget tågvirke. Skeppet består av hela 1000 ekstockar och 5 mil fura. Som en liten anekdot kan tilläggas att det under stormaktstiden var belagt med dödsstraff att hugga ned ekträn, de var helt och håller förbehållna konungen. Faktum är att det till och med vara belagt med bötesstraff att plocka upp kvistar som blåst ned ifrån träden.

För er som inte har besökt Ostindienfararen kan jag helt klart rekommendera er att besöka skeppet och få chansen att på riktigt förstå vilken storhet Sverige hade en gång i tiden. Besök gärna deras hemsida för mer information. Nämnas bör att det ibland finns möjligheter för frivilliga att mönstra på och jobba på skeppet.

Advertisements

En reaktion på ”Dywik besöker Ostindiefararen Götheborg

  1. Ping: Nytt på kulturfronten «

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s