Socialt ansvar heter Kristdemokrati – inte planekonomi

Enligt FN fanns det förra året ca 250 miljoner barnarbetare i världen. KDU anser att det är naturligt att vi hjälper våra medmänniskor i andra länder, därför att sådan solidaritet gynnas vi alla av. Det finns många olika sätt att hjälpa fattiga i Sverige och andra länder att nå en högre ekonomisk nivå. Vissa förespråkar bistånd och vissa tycker att de får klara sig själva och lära sig den hårda vägen. Den vägen jag förespråkar är vad jag skulle kalla den klassiskt västerländska vägen, en väg vars grund jag ser i kristendomens tankar om ”hjälp till självhjälp”.

Frihandel och marknadsekonomi är en del av av de sakerna som krävs för att lyfta människor ur fattigdom. Vi har väldigt mycket att tacka marknadsekonomin för att Sverige och resten av västerlandet befinner sig på den materiella nivå som vi idag har. Men att enbart förlita sig på marknaden kommer inte lösa alla världens problem, åtminstone inte tillräckligt snabbt. KDU vill att Sverige ska ha ett högt bistånd, men vi är också medvetna om att bistånd i sig aldrig kan få igång ett land, utan endast hålla det flytande. Mitt koncept för att på ett snabbare sätt öka u-ländernas tillväxt och levnadsstandard är ett koncept som innebär att vi alla kan göra något. Genom de varor vi väljer att lägga i varukorgen så kan vi skynda på utvecklingen i u-länderna, jag talar här om konceptet som kallas rättvis handel.

Personer som liksom jag står politiskt till höger, men liberaler i synnerhet har traditionellt haft en negativ inställning till konceptet rättvis handel. Den vanligaste invändningen torde vara att konceptet hotar den fria marknaden, av den anledningen att den skapar lönsamhet för produkter som produktionsmässigt inte borde vara ekonomiskt lönsamma. Men är det verkligen bara priset som spelar roll för oss när vi väljer vad vi handlar?

En annan sak som har bidragit till att rättvis handel inte har spridits till de stora massorna är att konceptet tyvärr under lång tid förbehållits att utgöra en stor del i den politiskt korrekta livsstil, som är en självklarhet för varje kommunist och miljöpartist. Detta är egentligen mycket konstigt då rättvis handel i grunden handlar om att utöva sin konsumentmakt. Det är du som konsument som bestämmer genom dina egna val, helt i enlighet med marknadsekonomins grundtanke. Marknadsekonomin tar ingen hänsyn till hur du vill vara som människa, utan hur du faktiskt är. Rättvis handel handlar om att genom sina val bidraga till att underlätta människors möjlighet att hjälpa sig själva. Detta är således enligt mig det perfekta verktyget för att föra in lite etik och solidaritet på den globala markanden.

Innan jag går in närmare på varför konceptet rättvis handel är så bra, vill jag passa på att understryka att marknadsekonomin för mig är något lika naturligt som luft. Det är en ekonomisk teknik som har vuxit fram och nyttjats i årtusenden och bevisat sig vara det som svarar bäst mot människans natur. Men denna självklarhet gör den för mig inte till någon världsåskådning, filosofi eller än mindre en ideologi. Vi är farligt ute om vi har en sådan romantisk bild av marknaden att vi låter oss själva att bli så vilseleda att vi inbilla oss att marknadsekonomin är mer än en ekonomisk teknik.

Rättvis handel handlar om flera saker. Dels handlar det om att de som producerar varorna i första steget och som gör det tyngsta jobbet, ska få mer pengar. Denna del löser man bland annat genom att införa minimilöner, finansieringen sköts genom att minska antalet mellanhänder, vilket på sikt kommer leda till att också priserna här i Sverige kan sänkas. Barnarbete tillåts inte, arbetarna har organisationsrätt, producenterna kan odla ekologiskt och det är nolltolerans mot diskriminering på grund av kön, hudfärg eller tro.

Som jag nämnde tidigare finns det de som kritiserar rättvisemärkt för att det hotar att konkurrera ut andra producenter, som egentligen gör billigare varor. Gott, pysslar man med barnarbete och behandlar människor som djur så är det enligt mig inte något som förtjänar att stödjas. Kärnan ligger i efterfrågan, det som inte efterfrågas konkurreras ut. Men till syvene och sist kan man inte komma ifrån det faktum att rättvis handel handlar om att ta ett socialt ansvar. Det lilla extra som vi betalar för en rättvisemärkt produkt gör att Pedro som plockar kaffebönorna inte bara får tillräckligt med pengar för att kunna föda sin familj för dagen, utan också kunna ha råd att skicka sina barn till skolan, istället för att skicka dem till fälten för att jobba. Genom att Pedros barn får gå i skolan leder det på sikt till en högre utbildningsnivå i landet. Detta ger landets invånare verktygen till att själva kunna bygga upp och utveckla sitt land, utan att behöva vara beroende av bistånd och biståndsarbetare från västvärlden.

Att tro på den fria marknaden men samtidigt erkänna att vi har ett etiskt och moraliskt ansvar för våra människor kallas internationellt för compassionate conservatism. För mig är detta den självklara ekonomiska utgångspunkten för kristdemokratin.

Christopher Dywik
Förbundsstyrelseledamot för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
och ambassadör för rättvis handel

Advertisements

En reaktion på ”Socialt ansvar heter Kristdemokrati – inte planekonomi

  1. Ping: Dywik i Barometern om Rättvis handel «

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s