Gårdagens hjältar både ifrågasätts och stöps om

Under julhelgen såg jag SVT dramas 2-delars serie om Selma Lagerlöf. Lagerlöfs berättelser om Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är inte bara en av det moderna Sveriges viktigaste verk utan även en av de första berättelserna som jag minns att jag fått läst för mig. Serien har blivit både risad och rosad då Lagerlöf i den framställs som lesbisk. Jag kan dock inte tydligt nog understryka att jag inte kan bry mig mindre om denna oväsentliga detalj.

Att den statliga televisionen följer vissa ideologiska riktlinjer för hur historien och samtiden ska gestaltas är absolut inget nytt. På samma sätt som det inte är något nytt att varje tidsålder lever i villfarelsen att just deras medier skulle vara objektiva och fri från all ideologisk påverkan, vilket den givetvis inte är.

Liksom man under andra världskriget (på bägge sidor) ville framställa saker och ting på ett speciellt sätt vill man det också nu. Då var hjältarna osjälviska, ödmjuka, trevliga, orubbliga i sin tro och med en hög moral. Sen kom de så kallade anti-hjältarna: de var kriminella, alkoholiserade eller knarkande, oärliga, fega, giriga och hade inget sinne alls för vad som är rätt eller fel. I början väckte anti-hjältarna förskräckelse men sen började folk tycka att det vara ganska bra med anti-hjältar, för det ställde ju inte lika höga krav på dem utan sänkte stället kraven.

Nu ska historiska förebilder och kulturpersonligheter som tidigare tillhört eller utmålats som tillhörande gruppen ”hjältar” göras om och utmålas som antingen homosexuella eller med skumma personlighetsdrag och åsikter. Det viktiga är ändock att de förpassas från den första kategorin som inte bara ska utmålas som omänskliga utan även ”onda”. Allt för att de antingen lättare ska kunna avfärdas eller bara göras mer politiskt korrekta. Ett tydligt exempel på detta är att det sedan några år tillbaka har varit lite på modet att stora kvinnor ska avbildas som lesbiska och alla män som inte hade drösar av kvinnor, som homosexuella. Detta är inget löst antagande, det är bara att slå på TV:n eller läsa någon av skolornas historieböcker, listorna på de ”drabbade” är långa utan att några egentliga bevis ens föreligger: Karl XII, Karl XI, Gustav V, Gustav III, den heliga Birgitta, drottning Kristina, Lucia, Jesus och nu Selma Lagerlöf.

Många konstaterar säkert att det inte är farligt och att det hela kvittar.

Men min åsikt är att det inte alls kvittar, inte för att det på något sätt är fult att vara till exempel homosexuell, utan för att denna typ av ofta helt grundlösa påståenden leder till att en historierevisionistisk föreställning tillåts slå rot i samhället. Folk rycker på axlarna och undrar vad det göra och varför jag ”hänger upp mig” på nått sådant trivialt? Det är vid stunder som denna som man märker hur mycket vårt samhälle har förändras bara under de 10 senaste åren, och jag känner mig onekligen ganska kufig. För vad är jag för någon konstig typ som bryr mig om nått så oviktigt och gammeldags som rätt och fel? Vad är jag för någon typ som tycker att sanningen är viktigt när den uppenbart inte är snaskig nog för kvällstidnings-Sverige?

3 reaktioner på ”Gårdagens hjältar både ifrågasätts och stöps om

    • Tack ska du ha, jag ska försöka bättre mig och skriva lite mer:)
      Just nu har jag dock en ytterst bra anledning förutom att det har varit jul och nyår, nämligen att min bärbara dator är på lagning och jag har varit utan dator.
      MVH
      Christopher Dywik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s