Kungen lockar fram kulturelitens rätta ansikte

I en intervju med Göteborgs-Posten berättar kung Carl XVI Gustaf vad han tycker om dokusåpor som ”Big Brother” och ”Robinson”, detta får kulturradikalerna att sjunka till nya djup.

HMK förklarar att han anser att denna typ av tv-program är ”fullständigt vansinnigt obegripliga”. Sen fortsätter HMK: ”- Jag blir så irriterad. Allt går ut på att man skall knäcka den andre. Så skall det inte vara i samhället. Samhället bygger ju på att man skall hjälpa varandra och att den svage skall hjälpas och tas om hand.”

Hur reagerar kultureliten då på detta? Jo före detta programledaren för Robinson och tillika VD:n för Strix Television (som producerar Robinson), den gamle maoisten Robert Aschbergs reaktion är att inte ens förneka att dokusåpor skulle handla om vuxenmobbing. Aschberg kontrar istället med det tämligen plumpa och barnsliga kommentaren om att kungen tronar över den största dokusåpan av dem alla. Som att det inte vore nog så trivialiserar Aschberg innehållet i sina program ytterligare genom att vifta bort HKM:s uttalande genom att säga att kungen bör lägga sin tid på att reagera mot värre saker än dokusåpor.

Vad kan vara viktigare än att oroa sig över svenska folkets psykiska hälsa? För visst är det så att många unga killar och i synnerhet tjejer tyvärr ser människorna i dokusåporna som förebilder. För ska sanningen fram så kan man ställa sig frågan om vad som lett fram till den rotlöshet och psykiska ohälsa som många unga idag känner? Kan det inte vara så att det bland annat är TV:s allt större roll i våra liv och de sjuka ideal som ofta förmedlas därigenom som är skurken? Jag skulle utan tvekan svara att det absolut är en av orsakerna.

Det medvetna nedtonandet och motarbetandet av traditioner och saker som vi kan enas kring i detta land, har allt sedan 1968- vänsterns ångvält mullrade fram genom vårt vackra land, är givetvis också att beskylla. För det kan inte påpekas för många gånger att den nya vänstern som agerar i enlighet med Frankfurtskolans doktriner alltid har sett det som prioriterat att motarbeta allt vad samhällsgemenskap heter. Efter andra världskriget insåg vänstern att ”arbetarklassen” inte skulle vända sig mot sina generaler och skjuta dem, utan var lojala mot sina respektive länder. Då började omorienteringen, alla rester från det gamla Sverige skulle bort, något som den tidiga socialdemokratin hade accepterat och försökt förhålla sig till. Saker som heder, etik och moral, jobba hårt och göra rätt för sig, hålla sig väl med rättvisan, vara stolt över sitt arv och ursprung (land, klass och familj): saker som den gamla arbetareklassen stod för sågs nu som ett direkt hot.

En av mina stora förebilder här i livet var min morfar Lars E Engström, en hårt arbetande man som trodde på allt jag ovan nämnt, fackligt aktiv och socialdemokrat som få.

Tack vare att jag ofta besökte och även i korta perioder bodde hos mina morföräldrar så har jag i stort fått mina värderingar och åsikter därifrån. Jag har sedan unga år sett det som en självklarhet att Sverige är en monarki (till och med när jag i min blida ungdom kallade mig punkare). Även om monarkin givetvis får kritiseras så förstod jag inte mig på människor som kunde elda upp sig själva och bli så arga över att Sverige var en monarki (som trots allt hade stöd av en överväldigande majoritet av folket). Efter HMK tal i samband med tsunamikatstrofen har min respekt för honom bara ökat för var gång han har uttalat sig.

Kungen träffar som så ofta förut rätt med sin vilja att värna de svaga här i samhället och Robert Aschberg och kultureliten visa åter igen sitt rätta ansikte.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s